Vad gör du när det stormar?

6/1 2014. Det har varit en ganska jobbig period i mitt liv den senaste tiden. Att tänka på varumärkesstrategi och företagets utveckling har inte känts som det allra viktigaste. Inte när min fantastiska gamla mor måste flytta till ett demensboende med allt vad det innebär. Det har rört om både känslomässigt och praktiskt i hela familjen. Hur vet vi att vi väljer rätt, vad ska vi säga till mamma, hur ska vi hinna ...? Tusen och en frågor. Hur gör alla andra för att hålla kvar fokus på sina mål när allt stormar runt omkring en? Hur klarar andra att hålla huvudet kallt och humöret uppe? Svaret finns i dina rötter och i ditt sammanhang.

Ett mantra som engelsmännen hade under andra världskriget har börjat göra comeback av någon anledning. "Keep calm and carry on" sa de medan bomberna föll över London och Hitler verkade oövervinnerlig. Men allt är ju relativt. Vi kämpar ju alla med våra liv och ibland kan det kännas som världskrig. När känslorna rivs upp och problemen tornar upp sig vid horisonten är det lätt att tappa fotfästet. Det är då det är viktigt att snabbt gå tillbaka till sina rötter och sitt sammanhang. Du är inte ensam. Allt kommer bli bra. Det finns ljus vid horisonten.

Ta hjälp – snabbt!

Alldeles för många går runt alldeles för länge och bär ensamma på sina problem. Man ska vara duktig och inte besvära andra. Bra karl reder sig själv. Ensam är stark och allt det där. Egentligen är det en mycket märklig inställning. Vi människor behöver varandra. Det är en grundläggande mänsklig drivkraft att hjälpa andra. Det är bl.a. så vi människor överlevt bland öknar och sabeltandade tigrar. Handen på hjärtat, hur många gånger har du egentligen avvisat en människa i nöd? Samla dina viktigaste vänner eller familjemedlemmar så fort du kan! Och framförallt, gå inte och älta problemet. Allt du fokuserar på växer och tar över dina tankar. Är problemet verkligen så stort som det känns?

Diskutera situationen – sätt det i perspektiv

Det är viktigt att få klä sina känslor i ord. Man måste få vara så arg, bitter, ledsen, sårad, rädd eller vad det nu är, som man känner. Det är inget fel. Tvärtom, det är en del i läkningsprocessen. Genom att få tala om sina upplevelser med närstående som lyssnar och respekterar dig så kommer du snabbare få ett grepp om situationen. Det blir lite som när trollen belyses av solens strålar, de försvinner. Eller de blir i alla fall mindre. Genom att diskutera och vända och vrida på situationen med vänner, som helst inte är i samma affekt som du, så kommer du närmare en mindre stormande känsla och kan börja se mer rationella lösningar.

Gå från ord till handling

När vi människor blir hotade har vi egentligen bara tre alternativ: Kamp, flykt eller spela död/vara passiva. Vilken väg är bäst? Under människans tid på savannen kunde de två sistnämnda alternativen vara nog så effektiva men knappast idag. Flyktens och passivitetens väg är en återvändsgränd. Att inte agera kan vara ett sätt att reflektera och känna igenom situationen och känslan. Men hur länge ska man vara i det läget? Jag och min hustru har helt olika syn på hur länge vi behöver befinna oss i den mörka och stormiga känslan innan vi kan gå vidare. Jag kan aldrig vara för länge i "den kalla isvaken" men min kära hustru behöver simma runt betydligt längre. Behoven är olika men till slut kommer stunden då det är dags att gå vidare, att skrida från ord till handling. Tyvärr finns det för många som gör sig själva till offer och fastnar i känslan av att vara utsatt och maktlös. Inget kan vara mer fel. Min käre far sa ofta att för varje problem finns det alltid minst 1000 lösningar. Det har livet visat mig många gånger. Genom att söka lösningar, pröva nya vägar och söka nya perspektiv öppnar sig världen. Den vise tar råd. Genom att ärligt lyssna på andra kan man snabbare komma vidare till ett läge där man själv styr sin tillvaro och sitt liv.

Vilka glasögon väljer du?

En organisationskonsult beskrev människans möjlighet till utveckling genom att måla upp bilden av att vi alla har två par glasögon på vårt nattygsbord. Ett med plustecken och ett med minustecken på. Varje morgon har vi ett val. Vad väljer vi? (Jag har skrivit mer om detta här.) Även om vi alla självklart har det tufft och jättejobbigt ibland så är det inte hela sanningen. Det finns alltid ljuspunkter och möjligheter. Det är egentligen bara en fråga om hur fort vi kan ta oss till läget när vi ser mer lösningar än problem. Det gör vi lättast om vi tar hjälp av andra och fokuserar på det goda. Vi lever ju egentligen vårt liv i vårt huvud. Där snurrar det hela tiden en spiral. I den finns våra känslor och tankar som gör att vi handlar på det ena eller andra sättet. Vilket ger ett resultat som leder till en ny känsla som väcker en ny tanke som leder till en ny handling som ger ett nytt resultat. Eller är det samma gamla tankar som upprepar sig? Vilken spiral väljer du? Hur tar du dig ut ur stormen?

Håll i, håll om, håll ut.

mvh/u

PS. Tack vare mina närståendes hjälp har situationen för min mamma löst sig till det bästa och jag har fått mer lugn.

PPS. Jag vill rekommendera tre böcker som hjälpt mig mycket. "Att leva ett liv, inte vinna ett krig: om acceptans" av Anna Kåver, "Tillsammans: om medkänsla och bekräftelse" av Anna Kåver och Åsa Nilsonne och "Vem är det som bestämmer i ditt liv?: om medveten närvaro" av Åsa Nilsonne. Alla böckerna ges ut av förlaget Natur & Kultur