För hundra spänn kör vi dig till akuten. För tusen kommer vi ihåg att stänga bakluckan!

10/6 2013. Citatet kom osökt upp i huvudet precis när jag ringt efter ambulansen. Jag hade nyss slitit av min främre lårmuskel. Ett felsteg och en hal ramp ner till cykelrummet i källaren hade fått katastrofala följder. Jag låg vrålande av smärta utanför soprummet och såg på min ensligt svajande knäskål. Nu skulle jag strax personligen få uppleva hur den svenska välfärden fungerade.

Citatet är hämtat från en av de satiriska teckningar som Robert Nyberg gjort för fackförbundet Kommunals räkning. Teckningen föreställer två ambulansmän som för en dialog med en man som just lagts på en bår efter en bilolycka. Min dåvarande reklambyrå, Verket, hade fått uppdraget att hjälpa Sveriges största fackförening Kommunal, med då 650.000 medlemmar, att tvätta bort bilden av en stor och tungfotade nejsägarorganisation som bara ställde krav på mer resurser. 80% av medlemmarna är kvinnor och många jobbar inom vård, skola och serviceyrken inom både offentlig och privat regi. Kommunal var inne i en stor utvecklings- och förändringsprocess där man kunde visa och bevisa att man var på väg mot att bli en modern och lösningsorienterad rörelse. En organisation som tar sitt ansvar för både samhället och dess medborgare.

Den kommunikativa utmaningen var stor. Fackföreningar i Sverige kämpade i motvind för sitt existensberättigande och hade stora problem att nå ut med sina budskap. Ofta blev det tråkigt, övertydligt och präktigt. Dessutom hade Kommunal fått försvara sig mot anklagelser att vara en del av den tärande sektorn, den som finansierades av skattekronor. Till skillnad från den närande sektorn, det privata näringslivet som enligt många var det som drev Sverige framåt. Att bägge sektorerna behövde och drog nytta av varandra var inte en förhärskande åsikt. Hur skulle vi kunna hjälpa Kommunal? Att vinna över opinionen på sin sida skulle vara avgörande för framtiden.

Lösningen blev att välja en väg till allmänhetens hjärtan som få eller inga kan värja sig emot. Vår dörröppnare blev humorn. Genom att i kommunikationen använda oss satiriska teckningar som pekade på avarter och skruvade konsekvenser av t.ex. privatiseringar eller nedskärningar så kunde Kommunal belysa ofta mycket allvarliga ämnen utan att bli tråkiga. Varje annons innehöll en berättelse på hur Kommunal såg på problemet och vilka lösningar som Kommunal hade i frågan. Det bärande löftet i kommunikationen var alltid ”Kommunal, vi har bättre lösningar.”

Kampanjtemat hölls vid liv i nästan tio år. Tillsammans med Kommunal så valde Reklambyrån Verket ut ett antal områden som skulle belysas. Kring dessa områden fick tecknaren Robert Nyberg fritt komma med förslag som vi sedan resonerade kring och valde ut de vi trodde mest på. Robert hade under ett antal år jobbat som illustratör i bl.a. Kommunalarbetaren när vi ”upptäckte” honom och prövade om teckningarna skulle kunna bli de nödvändiga spjutspetsarna som stack ut i bruset. Det fungerade men var aldrig självklart. Varje vår och höst lanserads en serie annonser i riksmedia och stöttades av lokala aktiviteter och PR-satsningar vilket ledde till många inslag i både tidningar, radio och TV. Vi gjorde filmer och trycksaker. Vi la självklart stor vikt vid att kommunicera och förankra budskapen internt. Robert Nybergs teckningar har tryckts som runda vykort i miljonupplagor och lever än idag.

Resultatet? Det har regelbundet gjorts underökningar på hur allmänheten uppfattat kampanjerna och att det råder inget tvivel om att Kommunal flyttat fram sina positioner och idag uppfattas som ett mycket modernare och lösningsorienterat fackförbundet. Ett av de bästa betygen fick Kommunal av sin chefsförhandlaren på SKL, Sveriges Kommuner och Landsting, efter en konflikt i en tuff avtalsrörelse. ”Ja, det är bara att konstatera att Kommunal vunnit slaget om opinionen” sa chefsförhandlaren i ett direktsänt Rapportinslag. Och en annan motpart, ett kommunalråd i en av Stockholms kranskommuner, uttryckte saken så här ”Vi både hatar och älskar de där teckningarna, de är omöjliga att inte skratta både med och åt dom även fast dt är vi som arbetsgivare som ofta pekas ut”. Men det allra bästa betyget har jag själv vid massor av tillfällen fått från Kommunalare ute på fältet. De har vittnat om att deras dagliga arbete har blivit både lättare och roligare. Att kunna får skratta åt sin ofta svåra situation har varit ett ovärderligt stöd i en ofta tuff och utsatt arbetssituation. Dessutom har många uttalat att de fått mycket mer hjälp och förståelse från allmänhet och brukare för sin arbetssituation.

Och där låg jag. En brukare som strax skulle få känna på välfärdens möjligheter. Ambulansen kom, servicen var suverän och snabb och även om jag fick vänta en stund på SÖS-akuten så fungerade vården mycket bra. Operation, sjukgymnast och arbetsterapeut levererade oklanderligt och jag var utskriven efter mindre än två dygn. Jag är så tacksam och glad över att leva i Sverige och ha möjlighet att ta del av det som vi gemensamt byggt upp, välfärden. Eller som jag hellre vill se det, en del av det goda samhället där vi tar hand om varandra. Utan att vårdkostnaden riskerar att knäcka ens privatekonomi. Plånbokens storlek ska inte få avgöra om jag får adekvat vårde eller ej.  Att jag dessutom fått haft förmånen att få bidra till Kommunals utveckling under så många år, det blev nästan tjugo, gör mig förstås….stolt.

Heja Välfärdslaget.

mvh/u

PS. Läs gärna mer om Robert Nyberg och se hans bilder här