11/3 2018. Vill du växa? Vill du utvecklas? Vill du bli en vis människa? Det är så lätt att köra fast i gamla hjulspår istället för att pröva nya vägar som leder till nya möjligheter. Den vise lyssnar på råd och en av de finaste gåvorna vi kan få av någon är varm, kärleksfull och konstruktiv kritik. Lyssna, lär och bygg självförtroende och mod. Lär dig att både ge och ta kritik. Och sitt inte bara och vänta på att få kritik. Sök upp dina kritiker, be om feedback, be om råd, tips och kunskap för att utvecklas. Vi har alla chanser att växa och leva vår dröm om vi vågar pröva prövar nya vägar och nya lösningar. Gör vi inte det är vi dömda att ständigt upprepa våra invanda mönster och beteenden. Något som sällan eller aldrig utvecklar en människa. Ta chansen att växa, lär dig ge och ta kritik på rätt sätt.

 

 

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar, tyvärr, alldeles för lite, för sällan och för dåligt. Det kan du ändra på om du vill leva din dröm. För kom ihåg, du har precis all den potential som behövs. Nu. Här. I dig.


132. Träna på att ta och ge kritik.

”Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att se sig själv.” Citatet kommer från Tomas Tranströmer. Det inte bara är man själv som sitter på sanningen. Det finns alltid fler infallsvinklar på varje situation och den som vågar inse detta och ta hjälp av andra för att söka klarsyn på sina egna beteenden har stora chanser att ständigt utvecklas. Självförståelse och självinsikt är grunden för all hållbar utveckling.

Varför fastnar vi i gamla hjulspår?
Människans största drivkraft är överlevnad till varje pris. Genom att hålla ihop flocken, ta små utvecklingssteg och minimera riskerna har vi som art lyckats överleva och erövra världen. Sakta men säkert. När vi har funnit ett sätt att leva som gör att vi klarar oss så är hela vår organism inställd på att ta så lite risker som möjligt. Varje steg utanför det beprövade kan innebära en risk och ett hot. Gör det inte skriker urtidsmänniskan i oss. Sitt still i båten! Du vet vad du har men du vet inte vad du får! Ta inga chanser! Men vi lever inte i djungeln längre. Med dagens trygghetssystem och välfärdsamhälle så är skyddsnäten både starka och finmaskiga för de flesta. Vi borde våga mer än vad vi gör. Runt hörnet finns drömmen.

 

 

Det är skillnad på kritik och kritik
När du ska ta emot kritik är det viktigt att du har klart för dig att personen har ett gott uppsåt. Att det inte bara ett gnällande eller en kommentar i oförstånd eller av elakhet. Människor som bara slänger skit på andra för att de själva mår dåligt ska du inte bry dig om. Stålsätt dig. Var hårdhudad. Ta inte åt dig av vad individer med idiotiskt beteende säger. Observera, de behöver inte vara idioter. De kanske bara är ur slag, vaknat på fel sida eller bara är allmänt irriterade. Uttalandet kommer i affekt. Var stolt och ta inte in det som skickas ut i oförstånd eller av elakhet. Stå över det lumpna. Det handlar inte om dig. Det handlar om dem.

Den konstruktiva kritikens kraft
Var lyhörd för den kritik som ges till dig i empati och i kärlek. Vill personen dig väl? Vill hen hjälpa och se dig växa? Vill den som ger dig kritik att du ska må bra och önskar att du ska bli ditt bästa jag? Är svaret ja så är det viktigt att lyssna och lyssna noga. Sänk garden, släpp prestigen, gräv ned den falska stoltheten. Kritik som framförs med gott uppsåt är en gåva som kan hjälpa dig att växa som människa. Kritik som framförs med ett gott uppsåt är en gåva som kan hjälpa dig att nå dina drömmar. Kritik som framförs med gott uppsåt kan hjälpa dig till ett lyckligt liv. Är du beredd att lyssna?

 

 

Se kritiken som en gåva
Vår naturliga instinkt när vi upplever oss påhoppade är att försvara oss. Och ofta gå till motattack. Ta det lugnt. Räkna till tio. Låt budskapet sjunka in. När kritik berör på riktigt så träffar det ofta en svag punkt i oss. En smärtpunkt som kan var just den detalj som länge har hindrat oss i vår utveckling. En punkt som vi egentligen är smärtsamt medvetna om men inte vågat ta tag i och förändra. Fast vi egentligen vill men vi har varit för rädda. Eller för fega. Eller för lata. Eller för …

Smärtpunkten visar vägen
Det finns många anledningar till varför vi inte tar tag i våra smärtpunkter. Våra försvar och bortförklaringar är många och raffinerade men när någon träffar rätt så gäller det att se kritiken som en möjlighet att växa. Reagera inte med reptilhjärnan. Diskutera, fråga, be personen förklara och fördjupa. Bilden kanske klarnar. Om den inte gör det, be att få fundera på saken och att ni kan fortsätta dialogen senare. Reflektionstid är viktigt för att både förnuft och känsla ska få chansen att bidra med sina styrkor.

 

 

Ett ansvar också för framtiden
Eftertanke och intuition är goda parhästar som gör att kritik kan hamna rätt när bägge parhästarna får samverka i både medveten och omedveten reflektion. När du är säker på att uppsåtet är gott – tacka och ta emot för kritiken. Att få hjälp att inse sina egna svagheter och brister är en förutsättning för utveckling och mognad. Om vi inte lär av våra misstag är vi dömda att för evigt upprepa dem och inte nog med det. Våra egna tillkortakommanden kommer vi obönhörligt föra vidare även till nästa generation. Så när vi lyssnar, tar till oss och växer av kritik hjälper vi inte bara oss själva. Vi får chansen att bryta onda nedärvda spiraler och kan se till att vår förändring i det lilla blir ett bidrag till mänsklighetens utveckling. Ingen kan göra allt, alla kan göra något. Det är vackert. Det bygger självförtroende.

Är det okey att ge kritik?
Även att ge kritik är en konst. Det är lätt att bara haspla ur sig en tanke eller åsikt utan att riktigt ta ansvar för hur den landar. Kritik som sägs i all välmening kan upplevas som ett yxhugg av en person som inte är beredd. Ord kan vara sylvassa pilar som biter sig fast i både kropp och själ. Vill vi visa respekt och ta ansvar för det vi säger så är det viktigt att vi vårdar vårt språk och är extra försiktiga när vi är kritiska. Vill vi visa respekt och äkta engagemang så behöver vi vara lyhörda för vilket läge den andre befinner sig i. Är hen stark och stolt? Är hen stressad och ledsen? Är hen sökande och mottaglig? Det bästa vi kan göra är att alltid fråga om det är okey om man kommer med en synpunkt eller positiv kritik. Är det okey om jag ger ett råd, en synpunkt, en tanke? Och vänta ut svaret.

 

 

Sant, snällt, nödvändigt?
Men innan man ställer frågan om det är okey att ge kritik bör man tänka efter själv först. Då är det viktigt att man själv ställer sig tre kontrollfrågor. Den första är – är det sant det jag vill säga? Verkligen sant och inte bara ett uttryck för min egen känsla och åsikt. Den andra frågan är – är det snällt det jag vill framföra? Har kritiken ett varmt uppsåt? Vill jag verkligen väl och den andres bästa? Och för det tredje – är det nödvändigt? Är jag kritisk bara för att jag vill få ur mig min egen känsla eller är jag kritisk för att jag vill hjälpa den andre? På riktigt. Många gånger har vi en tendens att skicka över en egen dålig känsla eller frustration på någon annan bara för att bli av med den själv. Det är inte bra. Det är inte respektfullt. Då är det lika bra att hålla tyst.

En positiv kritisk historia med studs
De två sporter som jag älskat och utövat mest är tennis och basket. I bägge idrotterna har jag nosat på elitnivån utan att satsa fullt ut men jag har lärt mig enormt mycket av bägge. Om livet. Om kroppen. Om själen. Om konsten att misslyckas och komma igen. Trots allt. Upp till gymnasienivå gick jag i Adolf Fredriks Musikklasser där gymnstikhallarna var små och hade lågt i tak. I gymnasiet började jag på Brännkyrka Gymnasium som hade två stycken fullstora salar där det gick att spela både tennis och basket. Det var rena drömmen.

I gymnasiet började jag spela i lag. Älskade sporten men var tekniskt ganska outvecklad. det var däremot inte min klasskamrat Per. Han hade speed, spelförståelse och en fantastisk teknik. Och ett skott som var rena drömmen. Han kunde t.o.m skjuta med en hand! Han blev min mentor. I stort sett på varje rast spelade vi basket och jag tjatade på Per att ge mig feedback på mitt skott. Vad det här bra? Gjorde jag rätt nu? Vad gjorde jag för fel där? Stod jag rätt? Att han orkade var beundransvärt och jag är evigt tacksam.

 

 

 

Tack vare Pers stöd och hjälp fick jag så småningom till min teknik, kom med i skollaget och fortsatte att spela basket i 40 år vilket gett mig massor av glädje, vänner och spänning. Och tack vare att jag förmådde ta emot och lyssna på kritiken lyckades jag växa till en riktigt hyfsad basketspelare med en slags höjdpunkt när jag i en match gjord 50 poäng. Men det var inte det viktigaste. Det var att ständigt ha känslan av att det går att utvecklas om jag ville. Och att jag utvecklas mest och bäst genom positiv kritik. Den känslan bär jag tacksamt med mig i livet. Och det är i de sammanhangen och miljöerna jag vill verka. Vi är varandras viktigaste arbetsmiljö.

mvh/u