10/4 2016. Eller ska de kallas slukhålen? Det moderna livets tidsätare och fokuskrossare. Hålen som vi så lätt försvinner ned i. Samtidigt som de är mänsklighetens välgörare och fantastiska kanaler för dialog, kontakt och relationsbyggamde. Vilka är de, kaninhålen? Jag talar förstås om mobilen, sociala medier, internet och den moderna televisionen. Allt är tillgängligt dygnet runt och året om hela tiden. Det bästa, det mesta och för de flesta. Det går alltid att hitta något som är kul, tankeväckande, relevant, galet eller bara underhållande. Det finns alltid en möjlighet att bli en del av ”the face down generation”. Men hur mycket tid lägger vi egentligen ned framför skärmarna? Världen berör och förför men drar oss lätt från det som vi verkligen vill göra. Hur undviker vi dessa enormt lockande slukhål? Den som kan fokusera på sina mål och undvika att dras med i den malström som ofta cyberspace är har mycket större chans att bygga både mod och självförtroende.

 

 

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar, tyvärr, alldeles för lite, för sällan och för dåligt. Det kan du ändra på om du vill leva din dröm. För kom ihåg, du har precis all den potential som behövs. Nu. Här. I dig.

60. Träna på att undvika kaninhålen.

Det pågår en debatt om att begränsa skärmtiden för barn och ungdomar men hur ser det ut i vuxenvärlden? Föräldrar med barn i barnvagn som tittar ned i sina mobiler istället för på sina barn är en vanlig syn. De kan självklart vara underbara föräldrar ändå men jag kan inte låta bli att bli lite fundersam. Hur är egentligen kontakten mellan barnet och föräldern? På djupet? Är vi inne i en tid där vi glider förbi varandra i ett slags cocktailparty i cyberspace utan att mötas på riktigt? Eller är det tvärtom? Att skärmtiden gjort att vi kommit närmare varandra? Och hur ser det ut vid pausen på en konferens eller ett möte. Deltagarna kastar sig över sina mobiler och är ofta fast där tills det är dags att starta konferensen igen. Vart tog de spontana spontanmötena vägen?

Skärmar äter tid
Hur det än är tror jag det är viktigt att vara medveten om att vår tid framför allt fler skärmar äter tid och är förföriskt lockande. Det är så lätt att försvinna ut i cyberspace. Hur många har som jag ofta upplevt att jag fått ett mail som lett till att jag kollat en hemsida som lett till att jag grävt på Facebook som fått mig in på LinkedIn som tagit mig tillbaka till en ny hemsida som … Oj, nu är det lunch. Var var jag nu igen? Ähh, jag får ta tag i saken efter lunch. Känner du igen dig lika mycket som jag? Vill man nå sina mål behöver vi alla fokusera och undvika slukhålen. För det är uppe vid ytan, i verkligheten, som det riktiga självförtroendet väntar. Kan det vara intressant?

 

 

Alltså, stäng av allt annat än just den uppgift du vet att du måste göra. Fokusera, använd Pomedoremetoden, stäng av mobilen, kolla inte mailen, sätt en skylt på dörren – STÖR EJ, planera och prioritera. Rätt. Ge dig själv livsrum, frihet och arbetsro. I alla fall en stund. Tips: gör två av dagens viktigaste arbetsuppgifter INNAN du börjar besvara mailen. Det är en fantastiskt bra start på dagen och du du undviker att dras ned nutidens största och mest lockande kaninhål – mailen och cyberspace.

 

61. Träna på att vara närvarande

Konfucius sa ”Den som jagar två kaniner fångar ingen”. I denna tid när livet bara verkar gå fortare och fortare blir det allt viktigare att vi verkligen tar tillvara de stunder vi möts i verkligheten. Öga mot öga-tiden blir allt ovanligare. Och flyktigare. Många, inklusive undertecknad, står bokstavligt talat ofta på ett ben och är som på väg till nästa uppgift eller möte. Man är inte riktigt närvarande utan att vara medveten om det. Det skapar lätt en stämning av oro och ytlighet. Det finn små enkla saker att göra för att öka närvaron.

 

 

Säg tydligt hej!

Det första, varje gång du träffar någon, se personen i ögonen och ta gärna i hand och säg – hej! Det allra mest basala hälsningsceremonin man kan genomföra. Ändå är det så många som missar den. Jag har läst om ett naturfolk som använder frasen ”jag ser dig” som hälsning. I Frankrike har jag hört att man ofta skaka hand med alla på kontoret när man ses på morgonen. Varje morgon. Och jag minns fortfarande så väl de riktigt hårda cool rullbräde-grabbarnas sätt att säga hej när de sågs under Eiffeltornet. De skakade hand. All vill vi bli sedda, hörda och bekräftade. Alla. Bjud på det.

Checka in tydligt och sätt ramarna för mötet. Det innebär att man gör en ömsesidig kort resumé om läget så att bägge parter förstår den andres situation och nuläge. Typ: ”Superkul att ses, men jag är tokstressad och har bara två minuter, är det okey?” Eller ”Jag skulle behöva att vi sätter oss ned och diskuterar. Gärna i konferensrummet för jag behöver rita upp en bild, har du en kvart?”. Ge varandra chansen att landa, pusta ut och samla ihop tankar, kropp och själ.

 

 

Dialog är konsten att tänka tillsammans
Var öppen för dialog. Tänk tillsammans. Många bara pratar bara på och bjuder inte in till diskussion. Ett bra möte känns värdefullt för bägge parter. Lyssna aktivt och ställ öppna frågor. Frågor man inte bara kan svara jag eller nej på. Det leder samtalet vidare. Träna på att ställa frågor och utvecklande följdfrågor. Hur tänkte du där? Varför gjorde du så? Vad kände du? Och så vidare.

Det är inte alltid lätt att vara en aktivt lyssnande och generös diskussionspartner i möten. Speciellt inte om man själv är stressad eller uppfylld av något angeläget som fyller ens kropp och själ. Det är just därför att det är viktigt att träna på att söka och försök nå en balans i mötet. En balans som ger bägge parter en känsla av värde och bekräftelse. Då byggs ömsesidigt självförtroende. Jag är okey. Du är okey. Vi är okey.  

mvh/u

 

Stolt på FacebookStolt på TwitterStolt på LinkedIn