Berghs slututställning, mellan ABB, Ishotellet och Frank Dandy.

27/5 2013. I fredags var jag på vernissage av årets slututställning av elever på Berghs School of Communication. Fantastisk! Den visade med råge att skolan försvarar sin plats som en av världens tio främsta kommunikationsskolor. 39 olika projekt redovisades. Det var en blandning av kommunikationsprojekt och designprojekt. Imponerande, moget, genomtänkt, starkt, överraskande och, som vanligt, inspirerande.

Kommunikationsprojekten bestod av deltagare från ett antal av skolans olika linjer som löste utmaningar från riktiga uppdragsgivare. Alltifrån ABB, Frank Dandy kalsonger, Ishotellet och Viaplay. Och mycket mycket mer.

Fyra designelever hade fångat sin själ och översatt det till öl och öletiketter. Ett gäng hade löst utmaningen med att långsiktigt årligen hålla intresset vid liv för Ishotellet i Jukkasjärvi. En designelev hade gjort ett suveränt designprogram och kommunikationstänk för FN-projektet Invisible Children (se nedan). Det stöder bortglömda barnen som tvingas sitta i fängelse med sina föräldrar. Hjärtknipande.

Det fanns spel som spel som illustrerade jobbsökande designelevers vedermödor (se ovan), spel som lyfte fram och bejakade historieberättande och ett nystartkoncept för Alga.

En elev hade suttit med 1000 vita kakelplattor (se ovan) och tvingat sig att fylla dessa med illustrationer. Krav: ändra inget, ingen musik och sitt 18 timmar om dagen. Atlas Copco fick en lösning som byggde engagemang och delaktighet hos sina anställda världen över. det fanns kläddesign och smyckesserier inspirerade av tatueringar. Det fanns ett surfklädmärke. Det fanns byggande av identitet för kalsonger och ABB. Det fanns ett IT-företag som fick ett eget whiskeymärke som kärna för sitt varumärkesbyggande.

Viaplay profilerades med pauser och två designelever hade skapat både musik och designprogram utifrån egna känslor (se ovan). Allt såldes på vinyl. Förstås. Därtill fest, pizza, musik och dryckjom. Massor av lyckliga men slutkörda elever.

Efter att i fler år bara hunnit hasta igenom utställningen hade jag bestämt mig för att gå igenom varje projekt som visades. Vilket jag i stort lyckades med. Speciellt tack vare att det vid varje monter fanns minst en elev som entusiastiskt berättade om sitt projekt.

Jag stapplade ut från skolan så full av intryck så att jag knappt kom ihåg vad jag hette. Dock minns jag känslan, entusiasmen, energin och den professionella inställningen Jag är så glad och stolt över att ha fått se en av de finaste Berghsutställningar någonsin. Och jag fick det återigen besannat varför det är så viktigt att hålla kontakten med skolan. Vilket jag gjort sedan 1983 då jag själv gick där och vilket är anledningen att jag mer eller mindre intensivt har jobbat som lärare på skolan sedan 1986.. Allt som rör kommunikation hamnar på Berghs. Oftare förr än senare. Och allt är möjligt. Det lärde jag mig då och det fick jag besannat i fredags. Missade du utställningen kan du läsa mer om den här.

Gör som eleverna på Berghs. Var alltid nyfiken. Ge aldrig upp. Och missa inte nästa års Berghsutställning!

mvh/u