fbpx

1/1 2017. Jaha, ett nytt arbetsår, en ny arbetsdag. Här ska det lösas problem efter problem efter problem. Hur många är det egentligen som ser och känner att de bygger ett samhälle, skapar jobb, ger nya möjligheter till utveckling? Och. Så. Vidare. Mångas arbetsliv verkar vara fyllda av eviga problem som bara måste lösas. Så snabbt som möjligt, så effektivt som möjligt, så rationellt som möjligt. På hur många arbetsplatser stannar man upp och tar en paus för att fira att de gjort något lyckat? Hur många klappar sig själva på axeln och tänker ”Det där gjorde vi riktigt riktigt bra”? Egentligen är det mycket märkligt. Den moderna hjärnforskningen har bevisat att vår hjärnor älskar belöningar och att det gör oss gladare, mer energifyllda och mer motiverade. Så bränn tagelskjortan, ge Jante fingret och öppna champagneflaskan oftare.

 

 

87. Träna på att belöna dig själv

Jag erkänner, jag är urusel på att själv fira mina framgångar. Jag kan vara nöjd, stolt, tacksam över det jag gjort men jag stannar oerhört sällan upp och ger mig själv någon form av belöning eller bekräftelse. Oftast blir det en sekunds eftertanke och sedan kastar jag mig över nästa utmaning. Dumt dumt dumt. Hjärnan älskar belöningar och kärlek. Det behöver inte vara stora saker. Det behöver inte vara något materiellt. Det kan räcka med att du pustar ut. Blundar. Ler. Andas lugnt i 30 sekunder. Sträcker ut armen och klappa dig själv på axeln. ”Bra jobbat” – det kan du både tänka och säga högt. Och med den minimala insatsen har du gett dig själv en bekräftelse på att du är okey. Du har både sett, känt och hört dig själv. Helt gratis och med en minimal insats har du belönat dig själv. Och tänk om vi alla skulle bli lite mer stöttande, uppmuntrande och bjussiga. Både ledare och medarbetare. Vilka enorma krafter skulle då inte kunna frigöras? Till en kostnad av noll kronor.

Den biologiska förklaringen
Precis som alla andra ryggradsdjur har vi ett belöningssystem i hjärnan. Det har vi för att det ska vara härligt att ha sex, härligt att äta och dricka, härligt att anstränga sig fysiskt och motionera. När vi gör allt detta njuter vi, och njutningen uppstår genom att hjärnans belöningssystem aktiveras. Kemiska signalämnen frisätts från vissa nervcellsutskott och stimulerar andra. När du till exempel äter något gott utsöndras signalämnet dopamin och gör att det uppfattas som lustfyllt. Det leder i sin tur till att du vill göra det igen - och du anstränger dig gärna för att få återuppleva denna behagliga känsla. Om de tidiga människorna i stället för att aktivt söka efter mat suttit och väntat på fallfrukt hade arten antagligen inte överlevt.

 

 

Veckans höjdare
Varför belönar vi nu inte oss själva oftare än vi gör nu när det är så nyttigt och effektivt? Det finns många anledningar. En av de viktigaste orsakerna tror jag att det alltmer uppskruvade tempot i arbetslivet. Problemen som måste lösas överskuggar allt annat. Det upplevs som om det inte finns tid till det där lilla extra. Vi ta det på nästa kickoff. Typ. En annan anledning kan vara att det inte finns inbyggt i organisationens kultur. Man har ingen struktur, plan eller metodik för regelbunden positiv återkoppling.

Det är något som borde finnas i alla organisationer om man nu tror på vad forskningen visar. Medarbetare som blir sedda, hörda och bekräftade är mer motiverade och mer engagerade. Medarbetare som är engagerade och får regelbunden positiv feedback ger mer energi, har det roligare och känner meningsfullhet.

Och feedbacken kan vara enkel, blixtsnabb och ändå värdefull. Ett exempel är hur vi i mitt kommunikationsnätverk K22 ofta använder oss av en enkel fråga som summerar veckan. Vi låter frågan gå laget runt på vårt afterwork vi har på fredagseftermiddagen. Frågan lyder – vad var veckans höjdare? Var och en får tänka till, reflektera över veckan och själv lyfta något ämne. Frågan griper tag i både den som svarar och de som lyssnar. Delad glädje är dubbel glädje. Energi ger energi. Frågan triggar även igång allas medvetande så att man redan ofta i början eller mitten av veckan tänker på vad man ska svara på fredag. För det är bra att göra som hönan.

Kackla när du lagt ägg
Var går skillnaden mellan skryt och att berätta om något bra man gjort? Var går skillnaden mellan skryt och stolthet? En äldre vän påminde en gång en om det hans kloka farmor brukade säga "Du måste göra som hönsen när du gjort något bra, de kacklar alltid då de lagt ägg". Han menade att man inte ska vara rädd för att berätta om något man gjort, speciellt om man samtidigt kan ge någon form av nytta eller värde. Jag tycker att vi svenskar generellt brister i att vara stolta och vågar sällan berätta om de goda sakerna vi gör. Det stärker oss själva, det inspirerar andra och det bygger självförtroende. Kackla mera då blir idéerna flera.

 

 

Skapa målbilder med wow-känsla
En av de bästa jag vet på att bygga in belöningar i sitt ledarskap är min vän, uppdragsgivare och samarbetspartner Peter ”Peppe” Ekmark. Han är utbildare, talare och författare och har en lång bakgrund som framgångsrik entreprenör och försäljningschef. Bland mycket annat var han under 12 år inom Kinnevik-koncernen på Metro och TV3.

Peppes filosofi är att både sälja och leda med kärlek. Genom att sätta tydliga mål, ge mycket frihet, stöd och uppmuntran har Peppe lyckats skapa både lönsamhet och högmotiverad personal. En av hans mest fantastiska utvecklingsresor var den han gjorde tillsammans med säljarna på Metro. Ledningen ville att han skulle sparka hela säljkåren och anställa nytt. Den rankades som media-Sveriges sämsta säljkår när Peppe kom men då gjorde han något oväntat.

Han ställde alla anställda inför ett ultimatum där han lovade dem att få behålla jobbet, högre lön och en superfest på Café Opera om de lyckades nå de mål som krävdes. Peppe krävde total ärlighet och högt engagemang inför den strategi och handlingsplan han presenterade. Alla ställde upp och de lyckades på mindre än tolv månader nå alla mål och dessutom bli Sveriges bästa säljkår inom media. Tydlighet, trygghet och mycket kärlek gjorde underverk. Läs mer om Peppe här och beställ gärna hans nya bok ”Sälja bra eller sälja bäst”.

 

 

Våga misslyckas
Ett av de värsta hindren för att lyckas är rädslan för att misslyckas. I dessa tider när fler och fler produkter blir mer och mer lika varandra så ökar kravet på unikitet och kreativt nytänkande. Stress och rädsla är inga bra energigivare. Men hur skapar man ett klimat där medarbetare vågar ta ut svängarna utan att vara rädda för att förlora jobbet. Det handlar om kultur och struktur och det finns många sätt. ett amerikanskt företag har till och med gått så långt att det på sina kvartalsträffar hyllar och belönar de som misslyckats.

Gruppen får komma fram på scen, berätta om sina visioner och vad som gick fel och därefter får gruppen ta emot både belöningar och applåder som tack för att de visat mod och självförtroende. Företaget vet nämligen att om inte alla försöker att tänja gränserna och ständigt söka nya innovativa lösningar så kommer inte företaget heller överleva på sikt. Och det är näst intill omöjligt att lyckas på första försöket. Vågar du misslyckas eller går du alltid den säkra vägen?

 

 

Avslutningsvis vill jag berätta om en undersökning som gjordes på 1000 företag i Stockholm för ett antal år sedan. Medarbetarna fick frågan om hur ofta de fick beröm eller uppskattande ord av sina chefer. 93% svarade aldrig eller mycket sällan. Hur mycket kraft går förlorad? Hur många får dåligt självförtroende och tappar modet? Så kan vi inte ha det. Var stolt, du är ett vandrande mirakel.

mvh/u