14/9 2014. Häromdagen träffade jag Madeleine Sjöstedt och Stella Fare utanför tunnelbaneingången vid Mariatorget. Klockan var 7.45 och det var en helt vanlig onsdag några dagar innan valet. Det var lite grått och disigt. Madeleine och Stella är två av Folkpartiets mest kända profiler i Stockholm och de har jobbat i valrörelsen i månader. Mer eller mindre dygnet runt. Ändå stod de där, glada och pigga, och delade ut valmaterial till verklighetens morgontrötta folk. Helt oglamoröst men otroligt viktigt. Snacka om att både bygga och leva sitt varumärke. Vad driver dom? Jag var bara tvungen att gå fram och tacka dem för att de jobbar för demokratin. Vilket vi alla borde göra mycket mer. Både agera själva men också hylla de politiskt aktiva som orkar kämpa för demokratin. De som klagar på politiker brukar jag fråga, skulle du vilja vara politiker?

Skulle du vilja byta med Fredrik Reinfeldt?

De flesta brukar då förskräckt rygga tillbaka och svara "Nej, aldrig i livet". Men om alla resonerar så, vad blir det då för konsekvenser för samhället? Vem och vilka ska sitta i riksdagen? Vilken typ av folkvalda vill vi ha? På vilket sätt tar vi som individer vårt ansvar? Räcker det med att bara en gång vart fjärde år ta sitt ansvar vid valurnorna? Jag tycker vi alla borde göra mer och vara mer aktiva. Den möjligheten finns där hela tiden. Vi lever i ett fantastiskt land där det går att föra en dialog med de som vi röstat fram. Vi kan ringa, maila eller skriva brev. Det borde vi göra oftare. Det går att göra demokratin mer levande och vi har alla både ett ansvar och en möjlighet.

 

 Skulle du orka med att vara tillgänglig dygnet runt som Annie Lööf?

Demokrati är egentligen ett dåligt system

Min käre far, salig i åminnelse, sa alltid att demokrati är ett riktigt dåligt system men att vi inte har något bättre. Om vi vill att allas röster och behov ska ha en chans att ta plats. Demokratin är trög, byråkratisk, ibland enögd, långsam och ofta förvirrande. Men vad är alternativet? En upplyst humanistisk envåldshärskare? En grupp av experter och vetenskapsmän som styr utifrån databaser och forskningsresultat? Smarta datamaskiner som rent kallt och mekaniskt analyserar och fattar beslut efter vetenskapliga fakta, vore det bättre? Naturligtvis inte, människor av kött och blod med goda hjärtan, sunda värderingar och ärliga avsikter måste känneteckna våra folkvalda. Men de lever inte i ett vakuum och de måste bli ännu bättre på att möta sina väljare. Och vi måste bli mer aktiva och möta våra folkvalda. det är i dialogen som demokratin och samhället utvecklas.

 

Skulle du klara av att arbeta i motvind som Jonas Sjöstedt ofta fått göra?

Vi har fantastiska politiker

Jag tycker att de flesta förtroendevalda gör beundransvärda insatser. Sällan eller aldrig får de några applåder. Sällan eller aldrig får de uppmuntran. Sällan eller aldrig hyllas de som våra försvarare av demokratin och det goda samhället. Oftare är det tvärtom. Skulle du vara beredd att vara tillgänglig dygnet runt? Skulle du gilla att ofta bli bespottad, hånad och kränkt? Hur känns det att ständigt vara granskad och påpassad? Varje ord du säger bedöms precis som dina kläder, din kroppshållning och ditt utseende. Det krävs en stark övertygelse, mod och uthållighet för att orka arbeta för sitt parti och för demokratin. Det borde våra folkvalda hedras för och få mer uppmuntran för. De jobbar faktiskt för allas vårt bästa i långa och ofta ganska sega processer. Demokrati måste få ta tid och frågorna måste stötas och blötas innan beslut fattas. Att orka driva och behandla olika frågor ofta i åratal innan något resultat kan ses är fantastiskt. Och så nödvändigt.

 

Hur ofta tror du Åsa Romson träffar sina barn?

Demokrati växer när fler deltar

Min hustrus jobbade i sjutton år som journalist på Lidingö tidning och hennes hjärtefråga var att följa, granska och levandegöra kommunalpolitiken. Lidingö är en spännande plats där många invånare faktiskt engagerar sig i olika politiska beslut. Både i stort och smått. Många av invånarna är både välutbildade och verbala och vågar att kontakta sina folkvalda och uttrycka sina åsikter. Dialogen om kommunens utveckling var ofta vital och engagerad. Det var många gånger som hustrun kom hem och berättade om små och stora händelser som hade manglats i kommunfullmäktige, i lokaltidningen och i olika möten arrangerade av olika intressegrupper. Summa sumarum landade ofta de politiska besluten därför på ett sätt som en majoritet av invånarna kunde acceptera. Mer och fler liknande diskussioner på fler platser i vårt avlånga land är en dröm jag har. I realtid och digitalt. Aldrig har vi haft en större chans att delta i det politiska samtalet tack vare alla digitala kanaler. Det ökar chanserna till en levande dialog mellan medborgare, media och politiker.

 

Kan du vara glad och pigg som Göran Hägglund i debatten?

Politik = varumärkesbyggande

Varje parti är ett varumärke vars trovärdighet prövas i praktiken på valdagen. Många tror att det är de sista debatterna dagarna innan valet som avgör vem och vilka medborgarna röstar på. Visst kan en del osäkra väljare övertygas men de allra flesta har bestämt sig känslomässigt innan valdagen. Väljarna har slagit ihop alla signaler som partierna och deras representanter skickat ut. Här är det intressant att det fortfarande är den 2500 år gamla retorikens grundpelare som avgör. Ethos, logos och pathos. Allt man säger, gör och skickar ut påverkar. Plus vad andra säger och tycker om ditt parti. Detta gäller i politiken och detta gäller för all kommunikation, kommersiell eller idéburen. Alla blir bedömda och granskade. Då gäller det att ha byggt upp förtroendet under längre tid och att vara trovärdig. Det är nivån av tillit som avgör till sist. Vilket parti har gjort hemläxan bäst? Vilket parti har levt och byggt sitt varumärke bäst och mest trovärdigt? Väljarnas dom avgör. Precis som det ska vara.

 

Skulle du orka flacka över hela landet som Stefan Lövén?

Älska dina politiker, älska demokratin

Hur mycket uppskattar vi egentligen vårt land, vår demokrati och vår rättighet att rösta? En arbetskollega berättade om att hon på bussen hörde ett samtal mellan två tjejer på några och tjugo. De hade tydligen fått rösta år 2010 för de refererade till hur det var förra gången i ett besviket tonläge. "Varför är det inte mer fest på valdagen, när jag kom in i vallokalen så det ju fruktansvärt tråkigt ut. Man blev ju helt avtänd. Det borde ju vara fanfarer och röda mattan". En annan tänkvärd historia läste jag om häromdagen. Artikelförfattaren refererade till ett inslag i Rapport för några år sedan som hade etsat sig fast i hans minne. Inslaget beskrev en äldre man från Irak som i Sverige för första gången i sitt liv ska få avlägga sin röst i ett fritt, demokratiskt val. Han sitter i sitt kök, uppklädd i kostym och slips och gråter. Han ska få säga vad han tycker, hans åsikter, tankar och drömmar betyder något. Han är någon.

 

Skulle du våga starta ett helt nytt parti som Gudrun Schyman?

 

Visst borde även vi infödda svenskar vara mer stolta och tacksamma över vår rätt att rösta och fritt uttrycka vår åsikt. Den rätten är inte självklar och har krävt mycket kamp och många uppoffringar. Det kanske är just den rätten som våra politiker i grunden kämpar för. Det ska de äras för och det ska vi stötta. Genom att bli ännu mer ansvarstagande och delaktiga medborgare. Gnäll, klaga, tyck till men gör det konstruktivt. Hör av dig till dina politiker, debattera på jobbet, skriv insändare. Då växer demokratin. Som någon sa, det tragiska är inte de ondas agerande, det tragiska är de godas tystnad. Heja Sverige, politiken och vår demokrati. Jag är stolt, glad och tacksam över att få leva här.

mvh/u

 

Skulle du vilja byta med Gustav Fridolin?

 

Har du samma teflonpsyke som Jimmy Åkesson?

 

Skulle du klara av lika många Pisarapporter som Janne Björklund?

 

Stolt på FacebookStolt på TwitterStolt på LinkedIn