18/6 2013. Jag är helt tagen. I lördags firade min klass från Adolf Fredrik 40-årsjubileum sedan vi gick ut nian. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig men vår samling kändes mer som en släktträff än en klassträff. Magiskt. Känslan av samhörighet, gemensam historia och värdefull gemenskap var enorm. Jag var egentligen helt oförberedd på reaktionen. Men jag insåg att här finns det något viktigt att lära sig av. Varför ser och uppskattar vi så sällan det goda som binder samman oss människor?

 

Självklart var det musiken som i vår klass är och var en förenande och bindande kraft. Vi sjöng  i Stadhuset, Konserthuset. I slott och koja. För kung och fosterland. Känslan som kom tillbaka när vi sjöng i Esbjörns vackra trädgård och på verandan på Enskede Krog var fantastisk. Jag hade nästan glömt den där underbara upplevelsen av att vara del i en kör och liksom lyftas upp utanför min egen kropp av sången och musiken. En eufori och ett tillstånd som är unikt. Kom att tänka på att klassen faktiskt var som ett band som i sex år intensivt tränade och växte tillsammans. Både som sångfåglar och som människor. Men det var något mer än musiken som band oss samman.

 

Historia bygger kultur

Att få se mig själv som liten Puffis (skrämmande lik min 11-årige son idag) och att vara bland klasskamraterna idag som hyfsat vuxen var som att stiga in i en tidsmaskin. Och åka fram och tillbaka hela tiden. Bland det häftigaste var faktiskt hur lika i karaktärerna vi är idag som vi var då. Och jag ser det positivt. Alla mognar och växer men kärnan finns där. Ett gemensamt drag för de flesta av oss tycker jag faktiskt var och är stolthet och initigritet. I röster, gester, minspel och tal. Fascinerande.
Historien rullades upp och var mycket mer levande än vad jag någonsin tänkt. Även om allt inte var guld och Bullerbygulligt varje dag (psykologerna måste ju också ha något att bita i) så var mycket mycket bra. Det är aldrig försent för en lycklig barndom :)

Att se det som inte syns

Nu tänker jag på hur ofta det tyvärr är så i livet. Vi springer och springer och hinner inte uppskatta det goda vi har runt oss. Eller ens se det vi har inom oss. Det är så mycket som bara rinner förbi. Vi känner inte, smakar inte, luktar inte utan går bara på nästa problem. Det gäller i livet, skolan och på arbetet.

 

Att bygga kultur kräver reflektion

Jag har en arbetskollega som driver företaget Hejdadig Affärsutveckling. Tycker det är ett suveränt företagsnamn, inspirerande och tankeväckande. Att hejda sig, tänka efter och gräva där man står ser jag som en av de största källorna till att bygga och leva sitt varumärke. Att se sin historia, sitt ursprung, sitt sammanhang och sina drömmar, det bygger också kultur. Vi har alla varit med om så mycket värdefullt som andra kan ha nytta och glädje av. Det gäller bara att omvandla det till berättelser som blir attraktiva för omvärlden. I det personliga finns det allmänmänskliga. Det är en av kärnpunkterna i att bygga ett varumärke. Att hitta och synliggöra sin skapelseberättelse. Att hitta och synliggöra det dagliga goda arbetet. Att hitta och levandegöra den nytta, den glädje och det värde man faktiskt levererar till sin omvärld. Och säg det gärna med en sång.

Rock on!
/u

Stolt på FacebookStolt på TwitterStolt på LinkedIn