Hej, tack, förlåt.

21/10 2013. Ett varumärkes viktigaste bärare är alltid en människa. Det kan vara en medarbetare, en trogen kund eller en samarbetspartner. Varumärket börjar i hjärtat och i övertygelsen om att det har ett erbjudande som ger nytta, nöje eller värde. Finns tilliten för detta finns ofta lojaliteten. Men vad bygger tillit? Efter att ha uppfostrat tre killar så har jag landat i att det enda de egentligen behöver komma ihåg i livet är att kunna säga: hej, tack och förlåt. Tre enkla ord som är grunden för alla hållbara relationer. Tre enkla ord som bygger tillit. Tre enkla ord som tyvärr alltför ofta glöms bort idag. Det gäller både i vuxenlivet och i de skateboardkretsar mina killar i perioder rört sig.

I vår pyttelilla hall på Södermalm har ett otal ungdomar genom året passerat både in och ut. Mängden barn och tonåringar som flockats där har under perioder varit så stor att vi nästan på allvar varit beredda att sätta in en svängdörr. Det har varit fantastiskt att få följa pojkarnas kompisar växa upp från dagistiden ända till nu när mina två äldsta grabbar är 19 och 22 år. De och deras kompisar är underbara ungar med massor av energi och nyfikenhet men det går också att konstatera hur de möter omvärlden på olika sätt. Vilket har påverkat deras liv och deras relationer.

Om vikten av att säga hej

Människans mest grundläggande drivkraft är att få tillhöra ett sammanhang. Att få vara en del av en flock. Att bli sedd, hörd och bekräftad. Om jag hårdrar mina erfarenheter kan jag konstatera att pojkarna har två olika kategorier av kompisar. Vi har den blyge och lite osäkra karaktären, Mumlaren. Han knackar försiktigt och knappt hörbart på dörren, mumlar något otydligt och slinker ofta förbi utan att titta en i ögonen och går ner till undervåningen. Utan att ta av sig jackan. Den andre typen plingar glatt och kraftfullt på dörren, säger hej, ser en i ögonen och tar till och med ofta i hand. Vi kan kalla honom för Hejaren. Han ställer några frågor om läget, berättar om vad som har hänt sen sist innan han undrar om det är okey att gå ner till kompisens rum. Vi har alltså två typer: Mumlaren och Hejaren. Det är bara att konstatera efter att följt bägge karaktärerna i nästan 20 år. Hejaren har betydligt fler, närmare och bättre relationer än Mumlaren. Hejaren har bättre utbildning och ofta bättre jobb. Och detta är inte menat för att döma Mumlaren. Han är en jättefin kille men hans sätt att möta omvärlden ger konsekvenser.

Att säga hej är att säga att jag ser dig, jag respekterar dig, jag vill ha en relation, jag vill vara en del av ditt sammanhang. Det bygger tillit och förtroende. Även i yrkeslivet finns det tyvärr gott om Mumlare. Och allt för få Hejare. Jag tror att det har med det allt mer uppskruvade livstempot att göra. Många är mer eller mindre stressade och lever med tunnelseende. Att säga hej, se varandra i ögonen är ett enkelt sätt att komma närmare varandra. Det kostar så lite men ger så mycket. För bägge parter.

Om vikten av att säga tack

När grabbarna hade sina kompisar hemma och lekte så började det efter ett tag bli lite bråkigt och högljutt. Då visste man att det var dags. Lunch måste fram i en hiskelig fart. Själv måste man avbryta sina aktiviteter, laga maten, duka fram, servera och se till att det äts upp och hålls hyfsad ordning. Det är lite pyssel och man gör det med glädje. Men det slår nästan aldrig fel. Hejaren tackar för maten, dukar av och säger några uppmuntrande ord och Mumlaren bara går. Vilken unge är det lättast att känna sympati för? Återigen, jag vill inte döma, ofta är jag en jobbig farsa som frågar: "Och vad säger man efter maten?" men det är bara att konstatera, det lilla ordet tack ger energi och uppmuntran. Nästa gång när mat ska lagas så känns det betydligt roligare och meningsfullare att göra jobbet när jag vet att jag får uppskattning.

Ordet tack är en bristvara även i yrkeslivet. Arbetstempot är säkert även här en bov i dramat men det handlar också om attityd och uppfostran. Och empati. Om vi insåg hur mycket det lilla ordet tack betydde så borde vi använda det oftare. För ett antal år sedan gjordes det en undersökning av medarbetarna i 1000 företag i Stockholm. Man frågade hur ofta som medarbetarna fick beröm eller visades uppskattning. 94% svarade att de aldrig eller mycket sällan fick detta. Katastrof! Det kostar inte en krona men det ger så enormt mycket för den som visas uppskattning. Speciellt av en chef men även av en kollega. Forskning visar att de organisationer som har en positiv feedback-kultur och regelbundet återkopplar på ett positivt sätt är effektivare, lönsammare och har mer engagerade medarbetare. Det syns på sista raden.

Om vikten av att säga förlåt

Ingen är perfekt. Alla gör fel. Men många försöker dölja sina misstag eller glömmer att be om ursäkt för något som gått snett eller orkar inte med att säga förlåt. Istället för att se det som gått snett som en möjlighet till utveckling och något som kan göra relationen starkare och ärligare. Det gäller i vardagen och det gäller på arbetsplatsen. Och i allra högsta grad i relationen mellan kund och varumärke. Det finns en livsmedelskedja i Skottland som har detta som grund och drivkraft i byggandet av relationer till sina kunder. Är det något du saknar, är det något du är missnöjd med, vad kan vi göra bättre? Handlarna frågar ständigt sina kunder om hur de kan förbättra sin service och sitt sortiment. På så sätt blir kunderna delaktiga och vet att de blir tagna på allvar. De blir ofta både lojala kunder och ambassadörer.

Att träna sig i konsten att ärligt säga förlåt och söka en väg framåt är något som måste börja tidigt. Det har man nytta av resten av livet. Och jag kan bara konstatera, även här har Hejarna ofta ett försprång framför Mumlarna. Så, mer hej, tack, förlåt i livet. Det mår alla bra av. Det skapar sunda relationer och det utvecklar både individ och samhälle. Hej, tack, förlåt.

Mvh/u