19/2 2017. Vad är det som händer? Plötsligt är det okey att göra andra illa. Plötsligt är det okey att hata, förolämpa och kränka. Plötsligt är det okey att strunta i fakta och ljuga. Man kan till och med bli president på kuppen. Plötsligt lever vi i tider när ordet politiskt korrekt (att försöka visa respekt) har blivit ett skällsord. Donald Trump har tagit begreppet till helt nya nivåer. Bottennivåer. I oroliga tider visar sig människan ofta från sin sämsta sida. Rädsla och okunskap gör att fler och fler går i försvarsställning. En livsfarlig väg för att mänsklig utveckling. Så här kan vi inte ha det. Nu är det viktigare är någonsin att visa andra människor respekt och förståelse. För det är i samarbeten och samförstånd som människan utvecklas. Det är dags att bygga broar inte murar. Inom buddismen finns det tre enkla regler att följa för den som vill vara en bra människa och bidra till en bättre värld. De tre reglerna är respektera dig själv, respektera andra och ta ansvar för dina handlingar. Här tittar jag närmare på hur man visar respekt för andra. Och hur viktigt det är för bägge parter. Så som du möter andra blir du själv bemött. Det speglar sig i självförtroendet.

 

 

 

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar tyvärr alldeles för lite, för sällan och, tyvärr, ofta för dåligt. Det behöver du ändra på om du vill leva din dröm.

91. Träna på att visa andra respekt

Det är naturligtvis inte bara buddismen som har regeln om att visa andra respekt. Den finns inom många religioner och vi med vår kristna bakgrund har ju alla hört den gyllene regeln: "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem”. Så här står det i Wikipedia: "Den gyllene regeln" är en grundläggande etisk princip som återfinns inom många religioner samt filosofiska och etiska läror. Den äldsta nedtecknade varianten härstammar från Konfucius, ca 500 år f.kr. Principen kan uttryckas både positivt ("gör mot andra som du själv vill bli behandlad") och negativt ("gör inte mot andra som du själv inte vill bli behandlad"). Alla känner till den. Men har vi verkligen lyssnat. Har vi förstått? Har vi verkligen verkligen tagit till oss kärnan och praktiserat det? Nope! I alla fall alldeles för sällan.

 

 

”Ingen tänker på mig, alla tänker bara på säg”
Det var ett uttryck min pappa brukade säga för mer än 40 år sedan när vi barn blev för egoistiska och självcentrerade. ”Sköt dig själv och skit i andra” var ett annat som brukade dyka upp i min gymnasieklass. Nu pratar vi 70-tal där solidaritetens och gemenskapens ideologier började svänga över till ett mer individuellt perspektiv. Där hände något. Den ständiga pendelrörelsen. Boken ”Älska dig själv” av Wayne Dwyer blev en megabestseller. Nu har vi passerat 2000-talet och är det dags för en ny pendelrörelse? Är populismen, nationalismen och främlingsfientligheten ett tecken på att flocken sluter sig, vänder sig med ryggarna mot varandra, blottar sina vapen och är redo till försvar. Av vad? Mot vem? Vad finns det egentligen att vara rädd för? Om vi respekterar varandra, ser varandra i ögonen och väljer inställningen att varje människa är en unik individ med oändliga möjligheter så öppnar sig också en värld av möjligheter.

Ingen människa är en ö
Homo sapiens har i alla tider rört sig, vandrat och sökt nya platser att bygga bo och samhällen på. Det började redan för ca 55.000 år sedan när en grupp om ca 150 individer gick eller rodde över till arabiskahalvön från Afrika. Det är från dessa individer som alla  världens människor härstammar. Genom åren har vi antagit lite olika hudtoner, kroppsformer och kulturer men ursprunget är detsamma. Afrika. Varför är vi så rädda för det främmande när vi är så lika? När vi har samma bakgrund och samma genetiska historia? Varför ser vi snabbare det som vi inte känner igen än det som förenar oss? Varför är vi så rädda för det okända? Är det också ett genetiskt arv? Det okända kunde vara lika med döden men har inte världen kommit längre än till stenåldern? Med rätt inställning, mod, nyfikenhet och värme kan vi mötas och förstå varandra. Om vi vill bygga en bättre värld. Vi hör ihop. Vi blir till i möten. Vi behöver varandra.

 

 

Varje människa är en möjlighet
Tiden går så fort. Intrycken är så många. Skärmarna är ännu fler. Vi bombarderas av intryck, frågor och signaler som kräver vår uppmärksamhet. Dygnet runt. Vi hinner knappt se oss själva i ögonen hur ska vi då kunna möta en annan individ på riktigt? Med värme? Med närvaro? Med nyfikenhet? Visst kan det vara svårt men jag tror att det är fullständigt nödvändigt om vårt samhälle och vår värld ska fortsätta att utvecklas i den positiv riktning som den faktiskt är på väg. Trots allt. Vi ska inte vara naiva, utmaningar finns det i överflöd, men sett i det stora perspektivet så går världen åt rätt håll. En mycket bättre värld för allt fler individer på jorden. Se på Hans Roslings föredrag och lyssna på Johan Norberg för att nämna några som vågar lyfta det goda. Att möta sig själv och andra med respekt handlar i grunden om att ha en positiv människosyn. Då gäller det också att kämpa för att se det goda och inte låta mörkret ta över.

 

”Jag ser dig”
Det finns ett urfolk i Sydamerika vars hälsningsfras är ”jag ser dig”. Så djupt mänskligt. Det träffar rakt in i människans grundbehov, att bli sedd, hörd och bekräftad. Ändå så har vi så svårt att stanna upp och mötas fullt ut. Hur ofta är vi inte på väg? Hur ofta sneglar vi inte på klockan och mobilen? Hur ofta låter vi inte bli att mötas på riktigt? Att tillåta sig själv att stanna, se den andre i ögonen, skaka hand och säga ”Vad roligt att träffas, låt oss lära känna varandra lite bättre”. Det koster inget men det är ett fantastiskt vackert sätt att visa respekt för den vi möter. Det första steget mot en hållbar relation.

 

 

Dialogen – konsten att tänka tillsammans
Om vi verkligen vill visa den vi möter respekt är det viktigt att vi lyssnar mer än vi pratar. Frågar mer än vi predikar och ser på den andre mer än vi håller koll på det som händer runtikring. Genom att vara närvarande med nyfikenhet och frågvishet så kan det i bästa fall uppstå en dialog där tankar och funderingar utvecklas tillsammans. Vi kan lära oss något nytt. Vi kan förstå andras sätt att se på saken. Det kan öppna sig nya möjligheter. Om vi lyssnar, frågar och ser ordentligt och noga. Det är att respktera både den vi möter och sig själv. Ett äkta möte skapar mening och bygger tillit. Vilket i sin tur bygger självförtroende och mod. Hos bägge parter.

 

 

Förmåga att bygga tillit är avgörande
Jag har hållit på med kommunikation i mer än 30 år. I allt jag gjort och försökt hjälpa mina uppdragsgivare med har handlat om att bygga tillit och attraktion. Det kan man göra på tusen sätt. Vara kreativ, ärlig, överraskande eller rolig. Men målet har egentligen varit detsamma för alla - liten som stor. Gör så att fler gillar oss, köper av oss och pratar väl om oss. Det har gällt Kommunal, Birka Cruises, Citroen eller enmansföretagare. Allas framgång avgörs helt av förmågan att bygga tillit och hållbara relationer. I nuet, i framtiden och under lång tid. Hållbara relationer byggs inte över en natt. Det tar tid. Ofta lång tid. Och budskapsbäraren måste hela tiden vara lyhörd, flexibel och beredd att förändra sig. Tillit och attraktion kan raseras blixtsnabbt. Den som respekterar sina målgrupper på ett ärligt sätt ökar chanserna att överleva och utvecklas i denna snabba och föränderliga värld.

 

Döm inte andra
Visst är det lätt att varje dag ha både uttalade och outtalade åsikter om både ditt och datt. Jag dömer andra varje dag. Busschauffören var en sur typ, Fräcka Fia med sin ryggsäck visade noll hänsyn och den där killen med den fula mössan borde ju verkligen skärpa sig. Hur högt och störande får man egentligen prata i sin mobil. Men hallå! Det finns faktiskt andra levande varelser i den här bussen. Typ. Undrar egentligen hur mycket tid vi lägger på att irritera oss på företeelser och andra personer? Och förmodligen ser andra på oss på liknande sätt. Vi dömer, kategoriserar och stoppar in andra i olika fack av slentrian och av ren självbevarelsedrift. Vi vill göra världen begriplig och greppbar. Annars blir våra liv bara ännu mer förvirrade. MEN. Det gäller att alltid försöka att komma ihåg det som min svärfar en gång uttryckte så väl ”Be kinder than neccesary becauce everybody is fighting some kind of battle”. Du, jag, alla. Vilken rätt har vi att döma andra och har vi verkligen hela bilden?

 

Bjud den du gillar minst på lunch
För ungefär 25 år sedan propsade min kära hustru att hon ville att vi bägge två skulle gå på en slags självutvecklingskurs. En av hennes nära kompisar hade genomfört kursen och vännen var fullkomligt lyrisk över den. Den löpte från torsdag till söndag och det var ungefär 200 personer som gick den samtidigt. I diskussioner, samtal, övningar och workshops så tittade vi på det där att vara människa och hur viktigt det är att inte göra oss själva till offer för omständigheterna. Vi tittade på styrkor, svagheter och inte minst våra skyddsmekanismer och fördomar.

Kursen var fantastisk och har gett mig och hustrun en helt annan gemensam stärkande upplevelse som många gånger hjälpt oss att utveckla vår relation. En av övningarna handlade om att verkligen fronta våra fördomar. Till lunch på lördagen fick vi en uppgift. ”Se er om i salen. Välj ut den person som ni tycker minst om och be att få luncha tillsammans med hen. Efter lunchen får ni berätta om era erfarenheter”. Jag har väl sällan eller aldrig varit med om en så skräckslagen omedelbar tystnad. Alla 200 stod som paralyserade.

Men sedan började invitationerna och lunchsamtalen och vad blev feedbacken? Den ena efter den andre vittnade om att hens fördomar snabbt kommit på skam när de börjat prata och lärde känna varandra lite bättre. Helt enkelt mötte varandra med respekt och tog ansvar för både tankar och handlingar. Då växer individer och relationer.

 

 

Ansvar, ärlighet och tydlighet utvecklar relationer. Och självförtroende och mod. Hur man tar ansvar för sina handlingar - det ska jag titta närmare på nästa gång.

mvh/u

 

 

 

Stolt på FacebookStolt på TwitterStolt på LinkedIn