Gör det omöjliga och bygg ditt självförtroende. Del 61.

14/5 2017. Den är surrig och ganska sympatisk. En liten insikt. Lite rund, lite burrig, lite lurvig. Och lite korkad. Den förstår nämligen inte att den inte ska kunna flyga. Men den gör den ändå. Humlan. Den gör det omöjliga. Flyger. Trots allt. Den ska enligt alla fysikaliska lagar tydligen inte kunna flyga. Den sätter inga gränser för sig själv. Den bara gör det. Och det finns många exempel även bland människor som har samma inställning. De lyssnar inte på olyckskorparna. De gör det de tror på. De ramlar och reser sig. Igen och igen. De fortsätter trots allt. Visar mod och uthållighet. Och bygger sakta men säkert upp sitt självförtroende och sin framgång genom att dagligen och stundligen på att göra det omöjliga.

Den här bloggserien handlar om hur du kan träna mod och självförtroende för att bygga ett starkt, stolt och attraktivt varumärke. Mod och självförtroende är avgörande egenskaper som det går att utveckla. Då behövs det passion, uthållighet och träning. Mycket träning. Vi har alla potentialen men tränar tyvärr alldeles för lite, för sällan och ofta för dåligt. Det behöver du ändra på om du vill leva din dröm.

101. Träna på att göra det omöjliga

Om vi lyfter blicken så är världen full av människor som lyckats göra det till synes omöjliga. Inom affärslivet, musik, kultur och idrott. Ja, inom alla delar av samhället. I stort och i smått. Små och stora mirakel. Vad förenar alla dessa människor? Framförallt en vidunderlig glöd, gränsande till en brinnande eld. De tror, de vill, de orkar. Trots allt. Svårigheter övervinns. Ge upp finns inte på kartan. Men alla, säger alla, har åkt en bergochdalbana i sin utveckling. Tro inget annat. Men drömmen och visionen har drivet dem vidare. Här är några av mina favoriter. Vilka är dina?

En engelsk mil
Den 6 maj 1954 hände det ett mirakel. Då lyckades en ung engelsk läkarstuderande, Roger Bannister, med det omöjliga. På en tävling i Oxford blev han den förste människan att springa en engelsk mil på under 4 minuter. Det var ett rekord som så många friidrottare hade försökt att nå så länge att experterna menade att det var fysiskt omöjligt. Det går helt enkelt inte. Precis som att humlan inta ska kunna flyga. Ändå lyckades han. Roger Bannister adlades så småningom för sin insats men det som hände efteråt är egentligen det intressantaste. Året efter var det en till som lyckades komma under fyra minuter på en engelsk mil. Året därpå tre till. Och nästa år ett dussin. Och idag är det ingen som höjer på ögonbrynen. När en person gjorde det omöjliga så var det inte längre omöjligt för andra.

Fenomenet Gudrun Sjödén
I förra veckan fick jag höra något som jag inte hade en aningen om. Min rumskamrat på K22, Magnus Fermin på Digitalpiloterna, gör inte bara hemsidor. Han är också proffsmusiker och den här gången ansvarade han för ljudet vid en filminspelning för Gudrun Sjödén i hennes lokaler i Årsta.

Gudrun Sjödén är kläddesignern som aldrig anlitat en reklambyrå, vägrar att frångå sin design och tycker inte om det "svenska medlöperiet". Hon har skapat den färgglada kulturtanten, men vad har format envisa Gudrun Sjödén? Och hon jobbar fortfarande som en i teamet vid 76 års ålder. Idag omsätter hennes företag nästan en miljard och finns över stora delar världen. Var det någon som trodde det var möjligt när hon öppnade sin första butik på Regeringsgatan i Stockholm 1976?

Aftonbladet vs Expressen
Expressen föddes skrikande hette det i en av tidningens uppmärksammade reklamkampanjer. Fräck, framåt och uppnosig ställde sig tidningen redan från början på den lilla mannens sida och blev snabbt ett attraktivt alternativ på kvällstidningsmarknaden. Tidningen grundades 1944 och lyckades i många år leva upp till sin slogan ”tidningen med sting ”. Under 60-80-talet var Expressen den totalt dominerande kvällstidningen och hade en daglig upplaga på mer än 500.000 ex. Den socialdemokratiska konkurrenten Aftonbladet låg många hundratusen efter i upplaga. Expressen var större i allt och dominerade både åsikter, nyheter och kultur. Men i början på 1990-talet hände det något.

Den visionära och humanistiske legendariska chefsredaktören Bo Strömstedt slutade på tidningen. Den varma tonen försvann. Mediekris. Internet började växa. Och Aftonbladet bestämde sig. Vi ska bli större än Expressen. Det var deras uttalade mål. MedieSverige skrattade rakt ut. Det fanns inte på kartan. Men det skrattet fastnade i halsen. Skulle sosseblaskan verkligen kunna slå Expressen?

Aftonbladet trodde på det omöjliga och bestämde sig. Tidningens strategi var att de varje dag skulle bli lite bättre på något av alla de mätbara mål de satte upp. Det byggdes en både lång och kortsiktig strategi och odlades en strukturerad feedback-kultur där alla mål och insatser följdes upp. Varje dag. År ut och år in. Och till slut lyckades Aftonbladet att bli Sveriges största kvällstidning. Det omöjliga gjordes möjligt genom passion, mod och uthållighet. Och ett fantastiskt engagerat lagarbete.

Björn Borgs omöjliga metamorfos
Björn Borg behöver knappast någon närmare presentation. Vi kan historien. Garageväggen, debuten i Davis Cup som 15-åring, Franska Mästerskapen, Wimbledon, duellerna med McEnroe och allt annat. Men visste du om hur svårt han hade det att hitta formen till Wimbledon?

Björn vann Franska Mästerskapen på som spelas på grus sex gånger i rad. I fem av de följande Wimbledonturneringarna, som startar ungefär två veckor efter franska mästerskapen, lyckades han vinna fem gånger i rad. På gräs. Att spela på gräs är nästan som att spela en helt annan sport. Gruset passade Björns tunga spel perfekt. Han malde ned motståndarna på styrka och uthållighet. Men att spela på gräs kräver en helt annan explosivitet, serve och, kanske framförallt, ett nätspel.

I ett tv-program avslöjades det att när Borg började sin uppladdning på en avlägsen klubb i en Londonförort var det samma sak varje år. Under den första veckans träning spelade Björn så illa att det var rent katastrofalt. Han både såg ut som och kände sig som en ren amatör. Var på väg att ge upp flera gånger. Men han hade inte varit Björn Borg om han hade fortsatt. Och fortsatt. Och fortsatt. Och i den andra veckan brukade det lossna. Björn Borg blev vän med gräs och det snabba spelet och var beredd. Det gick ju ganska bra. Envishet kan försätta berg.

Kan hen så kan jag
Att bygga identitet är svårt om man inte har förebilder. Först tittar vi på våra föräldrar och lär oss det mesta. Sedan lyfter vi blicken mot världen och ser ännu mer. Om vi verkligen tittar noga. Och försöker se bakom ytan. När vi på djupet förstår vilket arbete som alltid ligger bakom all utveckling och vi inser att de som vi kallar ”hjältar” också är helt vanliga människor då kan det hända något. Då kan vi ta till oss möjligheterna med både kropp och själ. Då kan vi tänka och känna ”kan hen så kan jag”. Då kan det börja hända saker på riktigt. Här är några av mina förebilder i fullständigt oprioriterad ordning. Min mamma och min svärmor, Homo Sapiens, Stefan Ekberg, Buddah, Det svenska tennisundret, Amy Cuddy, Alla ensamstående småbarnsföräldrar, Det svenska föreningslivet, Det svenska samhället, Kommunal, Stefan Holm, H&M, Fanny Roos, USA:s OS-lag i hockey, Obama, Macron, Grundaren av EF-språkresor, Ingvar Kamprad och Ikea, Steve Jobs, Bob Beamon, Bill Fosbery, PewDiePie, Internet, Jesus, Första människan på månen, Paul Potts och så vidare. Hur ser din lista ut? Vilka är dina förebilder?

Var dags hjältar
Tro nu inte att det bara är de stora kända miraklerna som jag uppskattar. Det är minst lika spännande och viktigt med alla små mirakel som sker i vardagen. Människor som klarar av sina ofta tuffa liv, går till jobb och skolor där motvinden viner. Familjer som klarar sig trots knapra ekonomiska villkor och ibland outhärdligt svåra situationer. Det finns tusen sinom tusen av var dags hjältar. De är värda att hyllas lika mycket som ”the hot shots”. Absolut. Men det kan ofta finnas något mer att lära av de som lyckats skala upp sin dröm och få fler med på resan. Då är det ännu fler som kan dra nytta av vad det som ofta började som en dröm hos en människa. Det tycker jag är häftigt. Och det inspirerar, ger självförtroende och mod. Spana mer så hittar du ännu fler favoriter. Riktmärken och förebilder kan vi aldrig få nog av. För är det inte det livet egentligen handlar om. Att se livet. Att uppleva livet. Att leva livet. Fullt ut. Vare sig man är en humla eller en människa. Allt är möjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

mvh/u